Idag tänkte jag att ge mig på det stora problemet, hur vet man att skiten träffat fläkten (SHTF på ”preppiska” samt för att google ska indexera inlägget rätt). Det som gjorde att jag bestämde mig för att göra ett försök är Urvakens inlägg häromdagen där han ställer väldigt relevanta frågor kring just detta.

Jag rekommenderar att ni läser igenom Urvakens inlägg innan ni läser mitt utifall ni inte redan gjort det, så att vi utgår från en någorlunda gemensam grund.

Min syn på det hela stämmer i mångt och mycket överens med det Urvaken funderar kring, det finns ingen absolut sanning, min kris är annorlunda än din kris och min upplevelse och påverkan av en större kris skiljer sig från din. Varför det? Jo, av den enkla anledningen att vi har olika förutsättningar. Ett större problem med dricksvattnet i en storstad påverkar inte mig då jag har egen brunn, ett problem med mitt dricksvatten påverkar inte dig. Upplopp i förorterna? Påverkar inte mig, jag bor på landet, långt från förorterna. Ryssen invaderar Gotland? Bor du på Gotland så har du det antagligen rätt stökigt, vi andra får andra problem, kanske för att transporter till Sverige påverkas vilket leder till bristsituationer av olika karaktär. Och här spelar våra respektive förberedelser in.

Förutom det sista scenariot, med ryssen på Gotland, så är det ”enkla” problem att hantera. Lagra vatten, håll dig hemma och du klarar dig ett antal dagar. Jobbet klarar du om du sjukskriver dig några dagar medans upploppen i förorten pågår.

Problemen kommer när det blir mer komplext och faktiskt svårt eller till och med omöjligt att göra en bra analys om den närmaste framtiden. Hur ser de kommande 3 månaderna ut om ryssen tar Gotland? Om du har en krigsplacering, kommer du att kallas in? Hur klarar sig familjen då? Har vi ett fungerande samhälle om ryssen bestämmer sig för att även Skåne behöver ”skyddas” utöver Gotland? Om vi får en pandemi där över 50% av befolkningen insjuknar och av dessa så avlider 50-60%, hur hanterar staten detta? Kommer fler avlida på grund av matbrist? Kommer andra sjukdomar att spridas och bidra till ytterliga dödsfall? Och den brännande frågan, har skiten träffat fläkten? Med största sannolikhet kommer man inte veta det just då, händelser har en tendens att utvecklas över tid och i alla andra fall än när det är direkt uppenbart att skiten träffat fläkten så får vi försöka analysera och gissa oss fram. Men återigen, min skitfläkt ser nog något annorlunda ut än din. Om Internet fungerar så lär det skrivas blogginlägg och analyseras på många olika sätt…

Vi kan hålla på att fundera in absurdum kring detta och det som sker är att vi inser att vi inte vet och ju mer vi analyserar desto tydligare blir det att vi inte vet allt vi behöver veta. Det saknas erfarenhet i samhället och jag som individ saknar både kunskap och erfarenhet. Frustrationsnivån stiger och du känner säkerligen att du är rätt dåligt förberedd…

Rakkniv

Min rakkniv, väldigt olik Ockhams…

När detta inträffar hos mig brukar jag begagna mig av Ockhams rakkniv. I korthet går det ut på att förenkla för att förklara vad som sker. Smalna av analysen så att den blir hanterbar. Jag brukar alltid titta på mina och min familjs behov kontra händelsen och dess konsekvenser. Min priolista sätter alltid familjen och mig själv först, vi ska ha mat, värme och trygghet. Detta löser man på ungefär samma sätt oavsett vad som sker i samhället i övrigt. Jobbet är sekundärt i det korta perspektivet (du kan normalt sett alltid sjukskriva dig i 8 dagar utan sjukintyg). Är händelsen av sådan karaktär att den drar ut rejält på tiden så får man göra en ny analys kring jobbet och dess betydelse för t.ex. tryggheten (ingen jobb, ingen lön, banken blir sur om du inte betalar lånen i tid, etc…).

På samma sätt kan förutsättningarna för mat och värme ändras snabbt. Talar vi krigsliknande situationer så ligger det inte i någon parts intresse att befolkningen börjar dö av matbrist, utan här kan vi (i min analys) räkna med att humanitär hjälp kommer att tillåtas, även om det blir i begränsad omfattning. Så räkna inte med att du kommer kunna äta en trerätters på lördagarna, men du kommer att överleva, speciellt om du har ett bra förråd själv för att täcka upp sådant som saknas.

Blir du av med ditt boende (kanske via bombning, terrorattentat eller brand på grund av upplopp) är du mer utsatt om du inte har en BOL (Bug-Out Location). Om det kommunala skyddsnätet (Socialtjänsten) inte fungerar kan du inte räkna med hjälp där, utan då får du försöka lösa detta på egen hand, t.ex. via grannar eller släktingar. Här gäller det att vara alert och kreativ i sitt tänkande, samt egoistisk, för det kommer alla andra att vara. Du måste vara beredd på att försvara dig och din familj med våld om så krävs.

I min analys så utgår jag ifrån att staten kommer att lösa problemen, men att det kommer ta tid. För jag och min familj ska klara oss försöker jag ordna så att vi ska klara oss 3-6 månader initialt, det är den tid jag räknar med att det tar innan staten är någorlunda på banan igen. Tar det längre tid så kan vi lösa matsituationen med egen odling och jakt, värme via vedeldning och trygghet genom att försvara vårt boende på det sätt som krävs, när det inte är möjligt så har vi andra boenden i andra delar av landet att nyttja, och drivmedel (samt lämpliga fordon) för att ta oss dit.

Urvakens funderingar i inlägget är inte enkla att besvara, jag anser att man måste hitta ett eget förhållningssätt som fungerar för dig som person. Det finns inte en sanning, det finns på tok för många okända faktorer för att kunna analysera allt ner till en nivå som gör det möjligt att förbereda sig på det mesta. Facit finns inte, händelser kommer att utvecklas på sätt som vi inte trott, och vår förmåga att överleva kommer att bero på dels vår egen kreativitet och handlingskraft, dels på vad som sker både i närområde och utanför landets gränser. Ju mer du preppar och analyserar, desto tydligare blir insikten i att du inte kan förbereda för alla tänkbara scenarion och det är i grunden en bra insikt, för när du vet det, då har du förutsättningarna för att kunna överleva. De som blint litar på att staten ska ta hand om oss, att det bara är att springa ner på ICA och handla mat och att ingen vill oss illa, har betydligt mycket svårare att återhämta sig när det går upp för dom att skiten träffat fläkten och att inget av det dom trodde skulle fungera inte gör det. Många kommer bli uppgivna och deprimerade, kommer ta till våld i ren desperation och det medför att krisen förvärras, för dom och för oss andra. Men vi som inser att det är på vårt eget ansvar att lösa vår situation kommer att göra det betydligt mycket bättre än övriga.

Så ni som dras med den känsla som Urvaken sätter på pränt, ni är mer förberedda än vad ni kanske inser just nu, för ni har insett att det kan bli riktigt svårt och otrevligt när skiten träffar fläkten, och det är en riktigt bra insikt att ha.