Vi har under en tid funderat på om vi ska ha egen djurhållning på vår gård. Tankarna går kring liten skala (för husbehov) och enkelhet (höns först, sedan kanske köttkaniner), men när man skaffar djur så blir man också lite mer oflexibel i vardagen. Ska man åka på semester i två veckor behöver man ordna med daglig tillsyn för djuren, även om det är enkla djur att hålla så ska det finnas friskt vatten, mat och det ska göras rent.

Vi saknar släktingar som bor i närheten, men vi har grannar som har egen djurhållning så det är en möjlighet man troligen kan utnyttja.

När jag körde till jobbet idag så började tankarna kring prioriteringar i min egen preppning snurra. Är det vettigt med egen djurhållning när det finns grannar som har djur? Ska man kanske tänka lite bredare och se vad som gör mest nytta för alla som bor runt omkring oss? Jag har en filosofi som går ut på att man ska göra det man är bäst på. I dagsläget är grannarna bättre på djurhållning än vad vi är, och kommer så under ett antal år då de flesta har fler djur och har intäkter från sin djurhållning, något som vi aldrig kommer få.

Vi har åkermark på gården som i dagsläget nyttjas av grannarna för vall och bete, det är kanske bättre att dom fortsätter med det och att vi tar en del av åkermarken till odling av t.ex. potatis, kål, lök, morötter etc. Genom lite traditionell byteshandel gynnar det alla berörda parter, utan att kostnaderna springer iväg onödigt mycket.

Grannarnas djurhållning inkluderar höns (äggproduktion), nötkreatur (tjurkalvar av biffras för köttproduktion) och får. Deras djurhållning är kommersiell och i relativt stor skala, mycket större än vad vi själva skulle kunna mäkta med att driva med tanke på att vi båda jobbar heltid och dessutom pendlar 10 mil per dag till och från våra respektive arbeten. Mina marker kan då användas för t.ex. bete (görs redan idag på c:a 1 hektar åkermark) eller för odling av fodervall (görs idag på c:a 7 hektar). Om man minskar ner fodervallen till 5 hektar och använder 2 hektar för odling av rotsaker och spannmål torde man för närmaste omgivningen skapa goda förutsättningar för att klara av längre perioder av matvarubrist i samhället. Problemet blir möjligen tillgången på drivmedel (diesel) till traktorerna ställer till det, men i en av mina lador så finns det fullt av gamla hästdragna redskap som kanske går att återställa i fungerande skick, och det finns Nordsvenskar i grannskapet som kan komma till användning om så krävs.

Hästdragen plog

Hästdragen plog

Det är många aspekter att fundera kring. Hur väl kommer grannsämjan att fungera när samhället är utsatt för en kris? Hur värderar man bytesvärdet mellan kött, rotsaker och spannmål? Vad är betesmark och fodervall värt för någon som har kommersiell djurhållning? Ska man teckna skriftliga avtal, och har vi ett fungerande rättsväsen som kan hantera en tvist när hela samhället är satt under stor påfrestning? Hur säkerställer man att alla involverade parter känner att man får ut vad man sätter in? Eller ska man helt enkelt köra solo hela vägen och säkerställa att man kan sköta både djurhållning, odling och arbete under en samhällskris? För en sak är då säker, banken vill ha sina pengar oavsett vad, och om man får gå från gård och hem mitt under brinnande kris, hur hanterar man det? Att bli helt skuldfri inom bara några få år finns tyvärr inte på kartan, men då vi bor på landet där priserna är bra mycket lägre så har vi en mycket bättre situation än de som bor i en enkel villa närmare ”civilisationen”.

Hur tänker du? Kör du ditt eget race eller tänker du bredare?